På en nyföddfotografering är det vanligt att föräldrarna önskar en bild på lilla bebisen tillsammans med äldre syskon. Och bland mina bilder ser ni olika varianter av hur sådana bilder kan göras. På den här fotograferingen, med två storasystrar tillsammans med sin älskade lillebror, gjorde vi ett par olika varianter. En av de härligaste var helt klart den här:

Så underbar! Man ser hur lyckliga de är över sin lilla brorsa, eller hur? Det som gör den här bilden så lämplig att ta med syskon är att bebisen är invirad och väldigt stabil, vilket gör hela poseringen mer säker för lillen. Hela skaran ligger ner tillsammans, vilket är enklare för syskonen (särskilt om det är yngre syskon som kan tröttna på att hålla i en bebis ganska fort och kanske raskt vill lägga lillasyskonet ifrån sig). Eftersom jag står rakt över och fotograferar så är jag på en armlängds avstånd och kan, om det passar, låta min hand bli ett kittelmonster…. Jag ska tillägga att det alltid finns föräldrar precis vid sidan om för att vara en extra säker hand för nyfödda bebisen.

Den här killen kommer att få lära sig allt av sina härliga syrror, var så säkra. De kommer lära honom charm, stil och massa massa bus om jag får gissa 😀

När jag för 6 år sedan flyttade in i en studio så var jag först ganska förvirrad. Jag var van att fotografera barn och familjer utomhus där man har massa plats för lek och bus i bilderna. I en studio fick jag tänka nytt, för med studioblixtar och bakgrunder är man begränsad. Det var svårt, det ska jag erkänna. Jag tänkte att det där med studio är nog inte för mig ändå, jag behöver utrymme när jag fotograferar. Dessutom älskade jag dagsljus över allt annat när jag fotograferade.

Men så fick jag för mig att prova det här med nyföddfotografering. Lite överraskande både för mig och för några av mina kollegor, för jag är rätt säker på att jag tydligt och eventuellt med en liten fnysning har sagt att det där med nyföddfoto är verkligen inget för mig. Men det räckte med en enda nyföddfotografering för att jag skulle vara fast. Totalt såld på sättet att fota, insåg genast att detta var ju som hand i handsken för mig. Men oj så svårt! Och det blev också en av anledningarna till att jag ville fortsätta. Det fanns massor att lära sig, för att fotografera nyfödda är utan tvekan också det svåraste jag har provat som fotograf.

Varför passar nyföddfotograferingar mig så bra då? Jag tror att det är för att jag tycker så mycket om lugnet och tålamodet som krävs under en sån fotografering. Jag är en som vill pilla, trixa och göra bilden perfekt, en som verkligen tycker om att umgås med de nyfödda pyttemänniskorna och som med viss tävlingsanda antar utmaningen att hålla dem nöjda och helst sovande. Det är ett hantverk helt enkelt, från det att jag tar över bebisen i min famn tills bilderna sitter färdiga på en tavla. Och det känns så fint att få arbeta med och få förtroendet att fotografera någons allt, det finaste och mest värdefulla i hela världen för någon.

Låter det klyschigt? Ja, kanske… Men det är precis så jag känner. Och alla som varit i studion med sin nykomling vet vilken passion jag känner för mitt jobb. Och den tacksamhet jag känner gentemot alla er som låter mig få arbeta med precis det jag älskar.

Det lilla bedårande knytet som får illustrera det här blogginlägget är såklart inte från min första nyföddfotografering (jag lovar att jag har utvecklats i den här genren sedan dess). Nej den här lilla damen var hos mig förra året och det var en sån ära att få träffa både henne och hennes fina föräldrar.

Jag bokar just nu nyföddfotograferingar hela våren. Om du är intresserad av en fotografering föreslår jag att du läser lite mer HÄR och att du skickar iväg ett mail eller meddelande via kontaktformuläret. Det blir fort fullt i kalendern 😀

Den här killen var den sista jag fotograferade i min gamla studio (om jag inte minns helt tokigt nu). En liten sötnos som kom på besök den allra sista veckan, innan all rekvisita packades ihop och kördes till nya studion i Kvarnbyn. Och hans föräldrar valde att låta sin lilla sötloppa fotograferas i neutrala toner kombinerat med blågrönt. Först ut blev bilder på beanbag med de klassiska sovposerna i beige, creme och grått.

Så småningom också en bild i bytta med beige och creme upptill. För övrigt en av mina absoluta favoritbyttor, den ruffiga och lite rostiga. Helt anpassad till storleken på nyfödda bebisar. Det gäller bara att packa den helt rätt för varje liten som ska pulas ner. Längst ned i botten finns vikter så att byttan alltid står stadigt när bebis hänger mot kanten.

För att sticka in med lite färg bland bilderna valde föräldrarna det blågröna som accent. Mycket, mycket bra val. En av mina favoriter till både flickor och pojkar. Nu är det nog den blågröna och min helt nya rekvisita i rost och mörkrött som gör mig mest lycklig. Vid sidan av mina älskade neutrala toner då förstås.

Nu närmar vi oss slutet på 2019 och jag ser så mycket fram emot vad 2020 har att erbjuda. Jag har haft ett magiskt år och jag måste absolut göra någon slags sammanfattning av det innan jag går in i nästa äventyr. Det är alltid bra att titta tillbaka, jämföra sitt år med de mål man hade och rita upp den nya kartan så man hittar rätt väg nästa år. Så får det bli. Men först blir det semester för mig. Önskar dig som kikar in här en riktigt God Jul!