Det här med att ha världens bästa jobb alltså. Så är det verkligen för mig. Jag är så lycklig och så otroligt stolt över att jag har lyckats skapa ett liv där jag får lov att göra det jag tycker mest om. För så är det. Att få det enorma förtroendet att fotografera pyttesmå bebisar gör mig alldeles bubblig inombords. Det händer att kunder utbrister – vilket tålamod du har! Och ja, det har jag när jag fotograferar. I synnerhet när jag fotograferar nyfödda små människor. För det måste man ha. En nyföddfotografering görs helt och hållet utifrån minikundens vilja och önskemål. Det betyder att man får forma fotograferingen efter hur den lilla vill ha det. Och man får vänta ut, lugnt och tålmodigt, innan man får knäppa sina bilder.
Ibland får man till och med ett litet nöjt leende från sin lilla kund. Det är en extra bonus måste jag säga, så himla gulligt. Det finns ju de som menar att de här leendena är magknip som visar sig i ansiktet på bebisen. Bahh, säger jag. Det tror jag inte alls. Jag tror att det där lilla leendet alltid är ett uttryck för välmående. Kanske en go dröm, eller en go känsla…
Och har man med en sån här liten goding att göra så kan man hinna med klassiska bilder på beanbag, wrappade bilder (ja, det heter så på utrikiska och jag vet faktiskt inte vad vi ska kalla det på svenska…dumt…), bilder i bytta och bilder i korg.
En hel massa variation i galleriet när mamma och pappa ska välja sina favoriter. Den här lilla killen har fått både tavla och album som minnen från sin fotografering.